ssandramariaa

Idag for jag ner till kramfors för att ta farväl till min helt underbart fina vän.
Tårarna slutar aldrig komma, smärtan jag känner i hjärtat vill inte vika sig.
Jag känner sån sorg, en tung klump i mitt bröst.
Varför förlorade jag Jontis? Varför försvann han överhuvudtaget från alla som älskade han så högt.

När jag satt inne på bänken med psalmen framför mig kom jag ihåg första gången vi sågs, i Mattias klassrum på Ålidhem för 10 år sedan. Han spexade, skämtade och gjorde mycket för att jag skulle se han.
Sen den dagen har han vart min trogna vän.
Partat och skojat, busat och bara haft kul.
Livet var verkligen en fest för dig, alltid med glimten i ögat. Och när man var med dig så var allt på topp.
Du fick mig alltid att känna mig trygg, var jag mörkrädd på Bäckis så lugnade du mig allra bäst, trots 40 mil ifrån mig. Spelade ingen roll för dig om du sov eller var upptagen på annat håll, du tog dig alltid tid för mig.

Jag saknar dig så innerligt Jonte, ditt härliga skratt, ditt varma leende, dina goa kramar som jag alltid fick.
Din enormt breda och mörka dialekt. i loved that.
Våra samtal, våra skämt, långa disskutioner om livet och dess mening.
Och hur bäst man är på att skämma ut sig, vilket jag gjorde även idag! (haha)
Män och kvinnor, allt!

Jag kunde inte säga adjö till dig, det var bara tårar som kom, jag ville inte hellere säga hejdå.
Det känns helt fel på nå vis.

Jag blev glad när jag pratade med din mamma, hon är så fin!

Midsommarblomman som du alltid kallade  mig så fint, i will miss that!
Du kommer alltid finnas i mitt hjärta och jag hoppas så innerligt att du har det bra.
"The man with the big M"
:)

Som din syster sjöng så fint idag, vi fick låna den vackraste ängeln en liten stund.







Jag rös fr tårna ända ut i fingerspetsarna idag när dom spelade denna.