lacrimabilis
Jag är av den sorten människor att när det blir tungt å mörkt i vardagen, då stäng ja ba av.
Så har jag alltid varit, varför gå runt och må dåligt när man bara kan stänga av å köra på som vanligt? Det är ju hur kung som helst. Man blickar lixom inte tillbaka.
Ibland kan ryggsäcken kännas tung, men det är fort övergående och man ser solsken istället för regn.
Idag varte jobbigt, jag hade stängt av även denna gång. Tills mina ben bar mig in till läkaren. Skakandes kom allt till mig, jag vart världens minsta tjej.
Tur i oturen så blev det ingen operation idag (som tanken var) men jag fick veta hur allt ska gå til väga.
Vilket kändes ännu hemskare egentligen, dom ska skära bort en del av mig.
Början till livmoderhalscanser känns inge vidare roligt, inte ens fylla 25 år och redan ett sånt här besked.
Visst. Jag har ju inte cancer idag. Men tankarna spinner vidare, för långt egentligen.
Alla som känner mig vet ju att jag är så nöjd med 1 barn, ett liv utan Nellie finns ju inte på världskartan.
Men jag har som inget som helst sug alls på att skaffa fler barn.
Men nu när det istället finns risker med om man skulle vilja ha fler. Då kommer den tanken.
Hur som haver så har jag brytit ihop, gråtit, skrattat, blivit glad, kännt lycka, ja. Total katastrofal dag har det ju ändå inte varit.
Jag har rensat tankarna med inlinsen på fötterna, pluggat igen öronen med ljuv musik. Tagit en riktigt skön promenad runt bölesholmarna, surrat av mig om både de ena och det tredje.
Kastat pil och bust på med lill tjoppan min :)
Satt faktiskt i skogen och, tjaa.. Det var riktigt rogivande. Solen kändes skön mot ansiktet.
Nästa vecka, när Nellie far till pappa sin så är det inbokat massage, en helkropps på IKSU.
Känns såå skönt!!!
Ni som står mig nära, fyfan vad jag älskar er!
/S
Så har jag alltid varit, varför gå runt och må dåligt när man bara kan stänga av å köra på som vanligt? Det är ju hur kung som helst. Man blickar lixom inte tillbaka.
Ibland kan ryggsäcken kännas tung, men det är fort övergående och man ser solsken istället för regn.
Idag varte jobbigt, jag hade stängt av även denna gång. Tills mina ben bar mig in till läkaren. Skakandes kom allt till mig, jag vart världens minsta tjej.
Tur i oturen så blev det ingen operation idag (som tanken var) men jag fick veta hur allt ska gå til väga.
Vilket kändes ännu hemskare egentligen, dom ska skära bort en del av mig.
Början till livmoderhalscanser känns inge vidare roligt, inte ens fylla 25 år och redan ett sånt här besked.
Visst. Jag har ju inte cancer idag. Men tankarna spinner vidare, för långt egentligen.
Alla som känner mig vet ju att jag är så nöjd med 1 barn, ett liv utan Nellie finns ju inte på världskartan.
Men jag har som inget som helst sug alls på att skaffa fler barn.
Men nu när det istället finns risker med om man skulle vilja ha fler. Då kommer den tanken.
Hur som haver så har jag brytit ihop, gråtit, skrattat, blivit glad, kännt lycka, ja. Total katastrofal dag har det ju ändå inte varit.
Jag har rensat tankarna med inlinsen på fötterna, pluggat igen öronen med ljuv musik. Tagit en riktigt skön promenad runt bölesholmarna, surrat av mig om både de ena och det tredje.
Kastat pil och bust på med lill tjoppan min :)
Satt faktiskt i skogen och, tjaa.. Det var riktigt rogivande. Solen kändes skön mot ansiktet.
Nästa vecka, när Nellie far till pappa sin så är det inbokat massage, en helkropps på IKSU.
Känns såå skönt!!!
Ni som står mig nära, fyfan vad jag älskar er!
/S
Kommentarer
Postat av: Linda
Du har alltid oss vännen! :)
Postat av: Grannfrun ;)
Vi älskar dej oxå!!!!! <3
Postat av: Jasmine
Älskade gumman, blir ju alldeles tårögd av att läsa det här! Vi har samma sorts sorgbearbetning, det är ett som är säkert... Kör på bara! :-) Men det är bra att bryta ihop också, och du är så stark som vågar göra det! Du är bäst och kan göra vad som helst!! Puss puss!!
Trackback
